Nuförtiden finns det massor av olika lopp att välja mellan om man är springsugen. Korta lopp som Vårruset som går över hela Sverige. Tjejmilen, som numera går på fler ställen än i Stockholm. Halvmaror, maror, och ett helt gäng med lopp i skogar, stafetter och lopp där man kan skita ner sig till max…hahaha.
Vissa som springer gör just bara det…springer. Har inga mål, inga scheman, inga förväntningar och inga anmälningsmail som väntar. Dom bara springer för att det är kul. Och det är ju en underbar inställning.
Sen finns det dom som springer olika lopp och samlar medaljer. Korta distanser blandas med längre och målsättningarna är ofta höga. Bättre tid är förra året och bättre flås. Det finns många olika önskemål att uppfylla. De kan åka långa sträckor för att få vara med på de tävlingar de vill delta i och det blir lite av en livsstil att kuska runt och träffa likasinnade på de olika tävlingarna. Före och efter loppet kan ju vara lika kul som själva prestationen.
Själv är jag nog nånstans i mitten. Jag tycker det är kul med några lopp om året och har anmält mig till ett par redan nu. Men det får vara lite lagom. Max 6-7 lopp. Medaljerna för det här året hänger på en klädkrok vid garderobsdörren. Kanske borde skaffa ett snyggare ställe?
