Bänkarna gav vika och föll ihop som korthus och lamporna i taket fick kortslutning. Det blixtrade och surrade och sedan blev allting svart. Nödbelysningen tändes och alla började skrika. Paniken bredde ut sig som en plånbok i baren den 25:e.
”Vad händer?” Den blå ledaren föll ihop när han blev nedtrampad av några röda medlemmar som kastade sig mot dörren. Men när de närmade sig stannade de plötsligt upp och såg den röda lavan välla in från öppningen.
Hade paniken varit stor förut var det inget emot vad som blev nu. Alla klättrade på varandra och försökte till varje pris undkomma den glödheta lavan. De som inte undkom gav ifrån sig sådana smärtsamma vrål att det skar i både själ och hjärta på de övriga.
Benen kokade av värmen, smälte ner och försvann så att midjan och överkroppen landade i lavans hungriga käftar. När man sedan bara såg ett par armar vifta var det många som slöt sina ögon för att sekunden senare själva landa i lavaströmmen.
Den gröne mannen hade lyckats ta sig upp i en takkrona och såg alltihop lite från ovan. Han såg alla de röda och gröna begravas i den oranga dansen som lavan bjöd upp till. Han hörde vrålen av smärta och han hörde tystnaden när allt lugnat ner sig.
Några dagar senare skulle han sitta vid Gud Faders högra sida och vara med och skapa nya varelser av de äggskallar som suttit på de gamla sönderbrända politikerna med kladdig hjärna.
Deras runda, vita huvuden skulle snart tryckas upp ur lavan och bli nya äggdjur. Och snart skulle en ny generation politiker födas och bråka om problemet som uppkommit. Vem kom först? Hönan eller ägget. Det blev bara ett herrans kackel. Politikerna hade som vanligt inget viktigare på agendan.
