Vem är rädd för en lektör?

När jag började skriva gjorde jag mest det för att det var roligt. Jag skriver för att det är roligt nu också men kanske mer stukturerat och fokuserat. Sen har jag lärt mig en hel del under resans gång. Både från FB-grupper, genom research, skrivarkurser och böcker. Men också av testläsare och lektörer.

Först var jag rädd för att ta hjälp av någon annan. Det var rent av läskigt att skicka manuset till en skrivarkompis. Vad skulle vederbörande säga? Det blev både ris och ros och jag lärde mig otroligt mycket. Man måste ju komma ihåg att de som läser inte vill något illa utan bara hjälpa till med förbättringar.

Jag tog mod till mig och kontaktade en lektör. Det är inga billiga nöjen man håller på med och jag tvekade lite först. Men sen tog jag mod till mig och skickade mitt första bokmanus till Ann Ljungberg. Jag fick givetvis både ris och ros och det var mycket spännande att läsa hennes feedback. Vissa saker höll jag med om och vissa saker inte.

Att skriva, koreografera eller måla en tavla är ju konstnärlig verksamhet och ständigt levande saker. En koreografi kan du göra om i all oändlighet. En tavla kan du fylla på med färg på när du vill. Och en bok kan du lägga till text och ta bort när du vill. Levande konstverk som vill utvecklas.

Ann är otroligt duktig och vet precis vad hon ska titta efter. Det var ca 25 olika punkter som jag fick feedback på. Allt från miljöerna till karaktärerna och storyn i stort. Jag satte mig ner och började ändr på en gång.

Även mitt andra bokmanus fick sig en genomgång av en lektör. Den här gången blev det Lennart Gullbrandsen. Samma här, ris och ros. Jag lärde mig massor. Det är viktigt att våga ta hjälp av andra. Och att betala för det. Vänner och bekanta är en sak men det är inte säkert att de vare sig har kunskapen eller guts nog att ge dig den hjälp du behöver.

Kunskap kostar och det handlar inte om att lektörerna ska göra om din bok, skriva om storyn eller ta bort saker. De är bara ute efter att ge dig tips och råd om hur du kan förbättra ditt verk. Viktigt är att man bara ändrar det man vill. Låt manuset ligga en stund innan du börjar gräva i det. Sen har feedbacken slagit rot och du kan lugnt och snsat ge dig in i redigeringsträåsket.

Viktigt att vi vågar ta hjälp!