Satt och funderade på vem jag egentligen är. Hur ser andra på mig och hur stämmer det överens med verkligheten? Undrar varför jag började tänka på det? Men jag kan väl slänga upp några fakta om det är nån som vill läsa.
Jag är den mest otekniska människa som finns. Jag får nästan gröna utslag av instruktionsböcker och får en släng av analfabetism när jag ser en. Har aldrig förstått mig på teknik och blir lycklig som ett barn varje gång jag lyckas pumpa cykeln eller uppdatera datorn. Det känns som att jag lär mig nya saker hela tiden men det är sällan jag räcker till.
Jag är envis till 1000. Det har både sina för och nackdelar. När jag ger mig in i ett projekt så kör jag ända in i kaklet och laddar till 110%. Jag hoppas att jag har gänget med mig men funkar det inte av olika anledningar får man omvärdera och göra om.
Jag har inga problem att säga nej. Det är det många som har. När jag säger nej så är det nej och det är inte många som fått mig att ändra åsikt. Världen skulle må mycket bättre av att människor var raka och tydliga mot varandra. Då slipper det komma surt efteråt. Så våga säg nej och acceptera även att andra väljer att säga nej.
Jag älskar livet på landet. Den friska luften, att få bära in ved, höra spraket från brasan, laga mat i vedspisen, sitta på verandan och läsa, mötas av Leidys ögon när jag kommer hem efter en löpparrunda och hon väntar i trappfönstret, att sola topless på gården…. Ja, landet är toppen.
Jag tycker det är kul att överraska någon. Göra en fin middag, kidnappa någon och dra iväg på något kul, eller på annat sätt förgylla tillvaron. Önskar att jag fick chans att göra det oftare.
Jag älskar att röra på mig. Även om jag inte tränar så skottar jag gärna snö, krattar löv eller klipper gräs med handjagaren. Underbart att få vara på landet och se Leidy slappa på verandan eller på gräsmattan medan jag jobbar på.
Lite grann om mig. Är det någon som vill veta något mer så fråga gärna!
Det visste jag ju att du gillar att röra på dig och gillar att vara på landet. Det är bra att vara envis, men förstås kan det gå till överdrift. Det känner jag igen på mig själv. Bra att kunna säga nej. Det kan jag ha svårt för.
Att säja nej är det svåraste som finns.