Ja, det kan man fråga sig. Varför utsätter man sig för detta som kan vara både jobbigt och tar tid? Jag har ställt mig frågan många gånger när man jobbat en hel dag och tränat på lunchen. Kroppen är trött och skallen är inte speciellt pigg den heller. Helst skulle man vilja åka hem och lägga sig i soffan och se film och äta choklad.
Men på något sätt så åker man till repetitionen. Träffar andra människor som brinner för samma sak och får en enrgi som är svår att hitta någon annastans. Tankarna byts ut från dagens vedermödor till scenografiutmaingar, ändring av repliker och frågor om vilka skor som kan tänkas vara bäst. Snabba lösningar efterfrågas och man bör ha svar på det mesta.
Man går in i en bubbla tillsammans i ett mörkt rum där stålkastarna talar om var du ska stå för att synas. Du vet inte om det är dag eller natt ute och just då, i det ögonblicket, spelar det ingen som helst roll. Man är någon annan än sig själv och får sväva ut och göra saker som kanske är förbjudna i det verkliga livet. Stjäla, ljuga, bedra och mörda. Teatern ger dig oanade möjligheter som alla inte får chansen att uppleva.
Många är intresserade av att stå på scen men alla fattar inte hur mycket jobb och hur mycket tid man måste lägga ner för att nå fram till en föreställning. Det är mycket mer än man tror. Men man får en fantastikt härlig sammanhållning och underbara vänner för livet genom att ingå i ett teatergäng.
Det är därför man är med, för att få vänner, utmana sig själv, utveclas, ha kul, lära sig improvisera, njuta av livet och få applåder.
Teater är något jag brinner för
