Jag läser många artiklar om människor som springer i skogen. Det ser så fridfullt ut och man kan nästan känna doften av barr och mossa. Vyerna ser ut som sagomiljöer och man väntar bara på att ett troll med lång näsa ska titta fram bakom en sten.
Själv springer jag på asfalt. Låter hur tråkigt som helst men sån är jag. Det finns inga mysiga skogsstigar som jag känner till i närheten där jag bor. Givetvis skulle jag kunna googla fram några men jag trivs på asfalten även om jag vet att skogsstigar skulle vara ett skonsammare sätt att springa på så håller jag mig till vägen.
Det finns ju ett gäng trial-lopp och ska man springa dom måste man ge sig ut i skogen men är det bara Vårruset och Tjejmilen som hägrar så räcker det med asfalt. Ikväll blir det nog en liten löpparrunda medan Leidy spanar på mig via fönstret.
Vad föredrar du? Asfalt eller skog?
Jag kan tycka att en blandning är bra. Ibland i skogen i Delsjön, ibland springer jag över Älvsborgsbron och kryssar sen mellan alla som promenerar på bryggorna längs inloppet till Göteborg. Många verkar få ont i knäna av asfalt, men jag är inte en av dem.
Blandning är bra, önskar att jag kunde blanda mer!