Vänskapen som försvann – del 3/3

”Han är konsult på Landins IT. Det går bra för firman och han funderar på att köpa in sig till hösten…” Hon fortsatte att prata, nästan utan att andas och Sandra satte colan i halsen när hon hörde Landins IT. Det kunde inte vara ett sammanträffande. Det måste vara samma kille helt enkelt. Hur kunde detta vara möjligt. De hade ju bestämt att träffas i helgen och…
”Det är ju fantastiskt och… Din mobil ringer, ska du inte svara?” Det stod Tomas på displayen och Sandra skakade nästan när hon sa sitt namn.
”Jaha, jaså har du fått förhinder den här helgen också? Vad synd. Men vi ses imorgon eller? Nehej. Ja, gör det. Jag ringer när jag kommer hem. Kram, kra…” Och där la han på. Sandra stirrade på telefonen och såg bilden på Tomas. Hon tittade på Carina som tog det sista av sin cola. Hon hade fått kontakt med servitrisen och fått notan levererad.
”Ja, det kanske är dags att betala?” Carina plockade fram sitt VISA-kort och kollade notan.
”Det här är Tomas. Min kille.” Sandra höll fram sin mobil och visade Carina bilden. Hon såg väninnans ansiktsfärg sakta blekna när hon visade bild efter bild på Tomas och henne. På bilen, på stugan i Arkösund, på hans fina lägenhet.
”Den jäveln, vilken skitstövel. Hur kan han bara.”
De satt tysta båda två, precis som om luften hade gått ur dem.
”Nu förstår jag varför han var upptagen i helgen.” Sandras ögon tårades och hon tittade på Carina som nu var högröd i ansiktet.
”Du, du… Du ska då alltid förstöra allting.”
”Men vad menar du? Det är ju inte mitt fel att…” Och där reste sig Carina, slet tag i sin väska och gick ut från restaurangen.
Kvar satt Sandra. Med en nota för två och ett krossat hjärta.