”Stanna Carina, stanna. Jag menade inte…” När Sandra kom ifatt henne hade hon redan hunnit ut på trappan och höll på att ta på sig jackan. Sandra tvärstannade bakom henne och råkade trampa snett på några hala löv som smyckade trappan utanför restaurangen. Hon fick tag i Carinas jackärm och sekunden efter låg de båda två nedanför trappan och flaxade med armarna. Ett äldre par med rullatorer tittade förvånat på det, enligt dem, överförfriskade paret. De skakade på huvudet och rullade vidare i sakta mak.
Sandra tittade på Carina och gav henne en kram.
”Förlåt, det är ju inte ditt fel att vi träffat på samma idiot.”
”Nej, det är väl inte det.”
”Du är en av mina bästa kompisar sedan den tiden. Ingen kille får komma emellan oss. Speciellt inte en idiot.”
”Jag håller med. Du förresten, vad tror du om att betala notan?”
”Eller om vi ska ta en kopp kaffe. Jag har fått en idé. Kom.” Sandra log ett snett leende och ignorerade de blickar som kom från servitrisen när de kom in. ”Två kaffe, tack.”
Beställningen kom i förbifarten till den förvånade servitrisen. Sedan gick hon mot bordet som nu var avplockat.
”Vad har du för idé? Vad tänker du göra?” Carina småsprang in och slog sig ner med en duns.
”Så här ska vi göra.”
Sandra var hämndlysten och ögonen lyste av ilska. När de gick ifrån restaurangen hade de bestämt sig för att vänta på den schizofrena casanovan tillsammans dagen därpå. Det skulle bli hans livs överraskning och sedan skulle nog hans chanser att hitta en tjej i deras stad vara tillända.
Dagen efter träffades de i Carinas lägenhet. De var nervösa när de gick nerför trappan och ställde sig för att vänta på trottoaren. Klockan fem skulle Anders komma. De hann inte stå där mer än ett par minuter innan en svart BMW visade sig i korsningen en bit bort.
”Ska vi verkligen göra det här?” Carina började backa in mot porten.
”Lägg av, du ska inte låta någon kille göra som han vill med dig. Den skitstöveln ska få vad han tål. Vi ska sätta honom på plats helt enkelt.” Sandra var taggad till tusen.
”Ok. Nu kommer han snart. Vad ska vi säga då?”
”Jag går in i porten så länge, du spelar bara med. Efter en stund kommer jag ut och då får vi se ett av världens mest förvånade ansikten.” Sandra log med hela ansiktet och hennes säkerhet smittade av sig på Carina.
När bilen saktade in vid trottoarkanten där Carina stod, såg hon att det satt en kille i baksätet. Konstigt, vem kunde det vara? Tog han med sig kompisar på romantiska weekendar? Anders klev ur bilen och gav Carina en kram och precis när hon skulle fråga vem han hade med sig kom Sandra fram ur porten. Men hon hann inte säga någon förrän Anders tog till orda.
”Hej, tog du med dig din kompis?” Anders log med hela ansiktet mot Carina och såg till tjejernas förvåning alldeles lugn ut. ”Vilken tur att jag tog med brorsan då. Det här är Tomas. Vi är tvillingar.”
