Hon pustade när hon lyfte ut tvättkorgen från badrummet. En blick
på klockan. Bra timing. Två minuter över fem. Fru Carlberg skulle
säkert vara klar nu. Bra, då slapp hon möta henne. Fru Carlberg var
punktlig. Lite för punktlig. Ibland hade hon gnällt när Lisa var sen att
hämta tvätten.
”Man måste passa sina tvättider.” Sedan kom det alltid en dräpande
blick följt av en sorti.
Förbannade satkärring, tänkte Lisa. Dessutom lyckades hon alltid
boka de tider som passade bäst för Lisa. Typiskt. Nu var det i alla
fall hennes tur. Det fick duga med de gamla noppriga tofflorna och
joggingbyxorna ner till tvättstugan. Det var sällan hon mötte någon.
T-shirten med Musse-trycket skulle egentligen behöva tvättas men
det fick bli nästa vecka, tänkte hon, medan hon drog den över huvudet.
Hissen brummade som vanligt och hon blundade några sekunder
innan den kom upp till hennes våning. Våning sju. Den dagen hon
skrev på kontraktet till bostadsrätten hade hon varit nöjd med sig
själv. Det var lite otäckt att bo på våningen längst ner. Man vet aldrig
vem som kan klättra in på balkongen, tänkte hon. Efter många visningar
hade hon äntligen hittat sin drömlya. Två rum och ett lagom
stort kök. Hög insats men desto lägre hyra och det var det värt med
utsikt över halva staden. Ibland kunde hon gå ut på balkongen med
en kopp kaffe i handen och bara stå och titta. Underbart.
Det var lite fix kvar, som egen tvättmaskin och nytt köksbord men
sen var allt färdigt och hon skulle kunna fira nyår med några vänner i
en alldeles egen bostadsrätt. Inbjudningarna hade redan gått ut. Alla
hade svarat ja. Det skulle bli en nyårsafton att minnas
