När man skapar något kan det vara svårt att sätta stopp och säga; Jag är färdig. Det spelar ingen roll om det är en låttext, en koreografi eller en novell. Man vill ofta fila lite extra. Gäller det att regissera en teaterföreställning så tycker man aldrig att tiden räcker till. Men är det ett datum satt så är det.
Man kan inte putsa på sitt verk i oändlighet. Om man skulle skriva en bok i 5 år skulle det i alla fall vara vissa personer som hade åsikter om både det ena och det andra. Man måste våga sätta stopp. Det kan vara svårt ibland men vill man ta sig vidare så är det detta som gäller.
Man har ju troligtvis jobbat rätt hårt för det man skapat och det finns ingen läsare eller någon publik som har en aning om hur mycket jobb man har lagt ner. Det finns många hinder på vägen och tiden man har i anspråk har en viss förmåga att dra iväg.
Det är svårt att planera ett repschema till exempel. Man tycket det ser fint ut på pappret men sen är det någon som är sjuk och någon som jobbar över och allt spricker. Att improvisera kan vara svårt ibland men det är nödvändigt.
Alla som jobbar med någon form av konst vet att detta är en utmaning. Men vi måste tro på oss själva och våga säga:
Jag är klar nu.
Det blev så här.
Jag är nöjd.
