Ett gnissel avbröt hennes tankar och hissen började röra på sig. Äntligen, tänkte Laila och slet tag i påsarna och väskan. Hon sparkade upp dörren och blev stående i trapphuset och flämtade några sekunder innan hon tog ett beslut. Det gick inte att bara gå därifrån. Hon var tvungen att öppna grannens dörr helt.
Gångjärnen var osmorda och det kröp iväg en spindel som jobbat med sitt nät i ena hörnet av dörren. Laila tittade på sin mobil igen men det fanns fortfarande ingen täckning. Konstigt. Kvinnans vänstra tinning var inslagen och det hade bildats en mörkröd blodpöl på hallgolvet.
En svag musikslinga av Chopin kom från lägenheten och Laila rynkade på näsan när den instängda doften slog emot henne. Hallen var långsmal och tom sånär som på en liten blå byrå utan lådor. Dörren mot vardagsrummet var öppen och på soffan satt det en kvinna utan huvud.
Sekunden senare rann något varmt nerför hennes vänstra kind. Det varma blodet spred sig ner över tröjan och började droppa mot golvet. Mannen tryckte sin hand mot hennes rygg och hon sjönk ner mot golvet. Sedan stängde han dörren.
