”Hissen har stannat. Kan du hjälpa mig?” Hennes röst var desperat.
”Hej.” Mannens röst skorrade och hon tyckte att han påminde om Lurch i familjen Addams. ”Jag kommer tillbaka.” Han försvann lika fort som han kom och Laila blev kvar med hjärtat i halsgropen.
Vad var det som hände? Mobilen hade ingen täckning. Typiskt. Hon tryckte på hissens alarm-knapp men ingenting hände.
”Fan också. Detta händer inte.” Hon slog ilsket på glaset. ”Hjälp, hjälp mig ut. Hallå.” Hon fortsatte banka men varken mannen eller någon annan hörde henne. Det var nu man kunde höra knappnålar falla…
Snett utanför hissfönstret fanns mannens dörr. Lindberg, stod det. En remsa som förkunnade att han inte ville ha reklam höll på att lossna. Dörren stod på glänt och när Laila sträckte på sig såg hon framkanten på ett par skor. Dörren for fram och tillbaka och hon kände ett svagt luftdrag även fast hon stod i hissen. När dörren öppnades ytterligare blev hon alldeles kall. Skorna var bara början på ett par ben som tillhörde en kvinna. Kroppen var placerad i sittande ställning och ögonen stirrade rakt ut mot Laila.
Lailas panna blev blank och hon fortsatte banka på hissdörren. Ett par lösnaglar dansade ner i mjölken när hon än en gång tryckte på alarm-knappen. Nu var hon genomsvett. Vem var kvinnan och varför satt hon i grannens lägenhet? Var hon död? Hon blundade och försökte andas in genom näsan och ut genom munnen. Som hon lärt sig på yogan. Det funkade så där.
