Snett utanför hissfönstret fanns mannens dörr. Lindberg, stod det. En remsa som förkunnade att han inte ville ha reklam höll på att lossna. Dörren stod på glänt och när Laila sträckte på sig såg hon framkanten på ett par skor. Dörren for fram och tillbaka och hon kände ett svagt luftdrag även fast hon stod i hissen. När dörren öppnades ytterligare blev hon alldeles kall. Skorna var bara början på ett par ben som tillhörde en kvinna. Kroppen var placerad i sittande ställning och ögonen stirrade rakt ut mot Laila.
Lailas panna blev blank och hon fortsatte banka på hissdörren. Ett par lösnaglar dansade ner i mjölken när hon än en gång tryckte på alarm-knappen. Nu var hon genomsvett. Vem var kvinnan och varför satt hon i grannens lägenhet? Var hon död? Hon blundade och försökte andas in genom näsan och ut genom munnen. Som hon lärt sig på yogan. Det funkade så där.
Ett gnissel avbröt hennes tankar och hissen började röra på sig. Äntligen, tänkte Laila och slet tag i påsarna och väskan. Hon sparkade upp dörren och blev stående i trapphuset och flämtade några sekunder innan hon tog ett beslut. Det gick inte att bara gå därifrån. Hon var tvungen att öppna grannens dörr helt.
Gångjärnen var osmorda och det kröp iväg en spindel som jobbat med sitt nät i ena hörnet av dörren. Laila tittade på sin mobil igen men det fanns fortfarande ingen täckning. Konstigt. Kvinnans vänstra tinning var inslagen och det hade bildats en mörkröd blodpöl på hallgolvet.
En svag musikslinga av Chopin kom från lägenheten och Laila rynkade på näsan när den instängda doften slog emot henne. Hallen var långsmal och tom sånär som på en liten blå byrå utan lådor. Dörren mot vardagsrummet var öppen och på soffan satt det en kvinna utan huvud.
Sekunden senare rann något varmt nerför hennes vänstra kind. Det varma blodet spred sig ner över tröjan och började droppa mot golvet. Mannen tryckte sin hand mot hennes rygg och hon sjönk ner mot golvet. Sedan stängde han dörren.
