Vad händer på våning 2 – del 1

Det var när hissen fastnade innan våning två som hon fick syn på honom. Två decimeter innan den var uppe. Gnisslet skar i öronen och matkassarnas innehåll spred sig. Tomaterna krossades med ett smaskande ljud och hon svor när hon hörde vad som hände med äggen.
Där var han igen. Den långa, smala mannen ramades in genom det lika långa och smala hissfönstret. Hans kritstrecksrandiga kavaj såg ut att komma från en second hand butik och skjortan var lätt gulnad. Laila led inte av klaustrofobi men ville inte tillbringa mer tid än nödvändigt i det trånga utrymmet.
Varför hade hissen stannat? Den hade fungerat fläckfritt de fyra år hon bott där. Hon bankade på dörren medan mannen passerade. När hon såg hans ansikte ryggade hon tillbaka. Kalla kårar dansade längs med den vältränade ryggtavlan och hon kramade väskhandtaget. Ett hasande ljud gjorde att hon tog ett nyfiket steg fram mot hissfönstret. Hon såg mannen dra något efter sig. Ett blommigt tyg omslöt ett bylte och ett skrapande ljud följde ekipaget.
När hon tryckte näsan mot hissfönstret fick hon syn på en blodröd rand. Det blev en ljudlig smäll när Laila backade och tryckte sig mot hissväggen. Väskan landade på matpåsen och resterna av äggen gjorde sig beredda att bli omelett. Mjölkpaketet gav upp kampen och vätskan började sippra ner mot våningarna under. Nu skulle grannarna bli vansinniga. Hon fumlade efter mobilen i väskan och precis när hon fick tag i den såg hon mannens ansikte som pressades mot hissfönstret.
”Hissen har stannat. Kan du hjälpa mig?” Hennes röst var desperat.
”Hej.” Mannens röst skorrade och hon tyckte att han påminde om Lurch i familjen Addams. ”Jag kommer tillbaka.” Han försvann lika fort som han kom och Laila blev kvar med hjärtat i halsgropen.
Vad var det som hände? Mobilen hade ingen täckning. Typiskt. Hon tryckte på hissens alarm-knapp men ingenting hände.
”Fan också. Detta händer inte.” Hon slog ilsket på glaset. ”Hjälp, hjälp mig ut. Hallå.” Hon fortsatte banka men varken mannen eller någon annan hörde henne. Det var nu man kunde höra knappnålar falla…