När jag gick på löpbandet imorse så rullade Pippi-replikerna i mitt öra. Det börjar sitta nu…peppar…peppar…. Det är bara att nöta och nöta, inga genvägar finns. Bara man tar sig tiden så märker man hur kul det är när allt kommer på plats och flytet infinner sig.
Det är svårt att läsa på sina repliker själv och det som ger något är när man gör det tillsammans. Men man bör ändå läsa på själv. Viktigt är också att man läser högt för att få in pauseringar och få till rätt tonfall. Att bara titta på orden ger lite men inte allt.
Repbild från ”Innan det är för sent”.
