Trollen som dansar i dimman – del 1/2

Handbromsen gnisslade när jag svängde in på rastplatsen. Det var skönt att kliva av cykeln och sträcka på sig. Jag tog ett par klunkar av energidrycken. Utsikten var magnifik och solen höll på att gå ner bakom träden. Dimman låg som ett bomullstäcke över ängen och jag torkade svetten från pannan med ena armen. En bänk med graffiti och ett trasigt bord var placerade i ena kanten av rastplatsen och soptunnan, som inte såg ut att ha blivit tömt det senaste kvartalet, låg på sidan. Den delade välvilligt med sig av sitt innehåll till naturen. Jag gäspade och var på väg upp på cykeln igen när jag stannade mitt i en rörelse.
Det var då jag fick syn på en av dem. Likt svampar var det något som kom upp från stenröset mitt ute på ängen och jag stirrade nyfiket. En stund senare var det flera svampliknande varelser som dök upp. Jag kisade och trodde inte mina ögon när jag insåg att det var troll.
De höll varandra i svansarna och det ena trollet viftade med handen mot stenröset och verkade prata med någon. Jag ställde ifrån mig cykeln och tog ett par steg närmare. De såg mig inte utan började dansa vid stenröset, fortfarande med varandras svansar i händerna. Det var åtta stycken som bildade ring. Kropparna rörde sig rytmiskt och det var som om jag kunde höra en svag musikslinga omsluta scenen.
På en av de stora stenarna hade några trollbarn satt sig för att klappa händerna. Deras stora öron och näsor skrämde mig först men när jag såg deras breda leenden fick de mig på andra tankar.
Med försiktiga steg tog jag mig ner från rastplatsen och ut på ängen. Oron över att de skulle få syn på mig och försvinna var stor. Jag bara måste få se om det var troll på riktigt. Det kanske var ett gäng som skulle på maskerad. Men varför skulle de stanna och dansa på ängen?