Ibland känner man sig så jävla tom. Som om man bara kämpar hela tiden och ingen ser vad man gör. Som om nån bara kommer och glider förbi och dammar ner det man gjort. Det man jobbat med i flera månader. Alla tror att man bara kan borsta bort dammet och fortsätta med glatt sinne. Men även jag tycker det är jobbigt. Ibland känns det bara som om man ska fylla på andras bägare med fina ord och komplimanger, men vem ska fylla på åt mig? Vem gav mig en komplimang senast? Jag ska bara hjälpa till med allt, vara perfekt och puscha. Jobba vidare och vara glad. Och borsta bort dammet. Men jag kan också bli tom. Men vem bryr sig…
