Den ”motdrivande” rollen – Den som håller konflikten vid liv från andra hållet.
Skuggan – Genomgår samma utveckling som huvudrollen.
Kontrasten – Genomgår den omvända utvecklingen jämfört med huvudrollen.
Likaren – Den ”vanliga” människan, ex ”medelsvensson”, som man kan relatera de andra till, dvs visa hur grymma, komiska och groteska de andra är.
Vad är det värsta som kan hända protagonisten och hur kan det visa sig bli till det bästa? (Och tvärtom.)
Vilken/vilka är de antagonistiska krafterna? Hur utmanar de protagonisten?
Vilken känsla/behov delar protagonisten med antagonisten?
Hur utmanar antagonisten protagonisten?
Hur störtar protagonisten ner i ”den mörka dimensionen”?
Vad måste protagonisten offra för att klara sig?
Vilket viktigt känslomässigt steg måste protagonisten ta för att fullfölja sin känslomässiga resa?
Identifierar vi oss med protagonisten (vi måste inte ”tycka om” honom/henne)? Blir vi allt djupare involverade i handlingen under berättelsens gång?
Intensifieras handlingen, så att allt mer står på spel?
Vilka är de två viktigaste vändpunkterna?
För oss protagonisten till ”gränsen för den mänskliga erfarenheten”?
Vilka konfliktnivåer finns i berättelsen?
Vilket värde står på spel i berättelsen som helhet?
Känns slutet nödvändigt?
