Om man inte gör det innan man skriver sitt manus så får man, med största sannolikhet, räkna med att få göra det efteråt, i alla fall om man får ett förlagskontrakt.
En del vill ha korta synopsis.
En del vill ha längre.
En del vill ha på engelska.
Man måste se det som ett arbetsverktyg.
Att man, genom sin författarkarriär vid något tillfälle kommer förväntas skriva ett eller flera synopsis.
Det är å ena sidan inte det roligaste att skriva.
Det är å andra sidan väldigt nyttigt.
Att tvingas komprimera ner sin berättelse till de viktigaste beståndsdelarna är en god övning.
Ett sätt att få syn på vad manuset egentligen handlar om.
Var det finns luckor, var man glömt en tråd.
Var man upprepar sig. Var det drar ut på oviktigheter, var man stressar förbi väsentligheter.
Att skriva ett synopsis i förväg är ett sätt att komma ur en massa saker, ur energilöshet, ur skrivkramp, ur återvändsgränder.
Ett synopsis är ett bra sätt att BERÄTTA vad ens bok handlar om.
För sig själv. För andra.
