Oj, oj, oj, då var det semestertider. Vad skulle man nu hitta på? En
vecka på Öland kanske..? Nej, det lockade henne faktiskt inte så vansinnigt
mycket. Men ändå var det en kompis som drog med henne.
Det var en av Annas livs tråkigaste veckor.
Varje sommar i hela sitt liv hade hon tillbringat i familjens sommarstuga
på landet. Hon var inte van vid att kuska runt i husvagn, tågluffa
runt i Europa, åka till sydligare nejder för att ”bronza” sig lite.
Nej, sommar för henne var att klippa gräs, rensa ogräs i jordgubbslandet,
åka ner till en privat båtstrand och sola toppless. Hon
var van vid att hålla sig på ett ställe hela sommaren. Men nu skulle det
bli ändring på det, en vecka i alla fall.
Problemet var bara att hon hade hemlängtan redan innan de hade
gett sig iväg. Och när hon fick se den lilla Fiaten med 95% av packningen
på taket blev hon inte desto piggare av att resa. Det såg ut som
om den lilla Fiaten hade fått en buckla på taket.
Jaha, då var det dags att åka då. Pest och pina! Resan dit skulle ta
5-6 timmar. 35 mil, vilken smärta. Anna började sakta men säkert
inse vad hon hade gett sig in på. En vecka med den här familjen skulle
ta död på henne.
Efter att ha besökt 2-3 rastplatser och tvärnitat för att plocka upp en
eller annan intressant blomma som fru Svensson var hjärtligt intresserad
av, kom de äntligen fram.
Stugan som familjen Svensson hyrt för 2000 kronor, var riktigt
lyxig. Tre sovrum, ett TV-rum, ett kök, toalett och duschrum och två
jättefina terrasser. Ja, det var alltså här Anna skulle bo i en veckas tid.
Hur skulle hon stå ut?
Första dagen bestod av uppackning av kläder, bäddning av sängar,
kvällsmat och en dötråkig rekognosceringstur till något tråkigt ställe
för att ”ragga upp” en massa turistbroschyrer om vad Öland kunde
bjuda på.
