Gubben var ganska liten. Inte högre än basen i sig och hans lilla
kropp vägde säkert inte många kilo. Erik torkade bort lite av snusen
som runnit ut med vänsterhanden och grabbade tag i basen med
höger. När han smetat av sig snusresterna på byxbenet tog han tag
i snöret och drog basen mot postvagnen. Ritsch! Jaha, där gick det
förbannade snöret av.
”Vad gör du? Är du inte riktigt klok? Det är en klenod.”
Plötsligt stod gubben i dörren. Hade Nils glömt att låsa när han
åkte? Erik blev vansinnig och släppte basen nonchalant i cementgolvet.
När gubben hörde krasandet blev han högröd i ansiktet och fick
inte fram ett ljud. Gapade som en fisk på land.
Erik ställde sig med armarna i midjan och blängde. Gubben sparkade
till en hylla i ren ilska. Båda två hörde ett rassel och båda två såg
när lådan föll från högsta hyllan. Det sjöng i skallen när hjärnsubstansen
spred sig som koskit på en åker vid gödselspridningen. Grinig,
gnällig, snål och död.
Gubben såg fortfarande ut som en fisk. Erik blev stående en lång
stund. Han såg sig om precis som om det skulle komma någon och
hjälpa honom. Men det var ingen som kom. Vad skulle Nils säga
imorgon? Hur skulle han kunna förklara det här? Ingen skulle tro att
det var en olycka.
Han gick fram och tillbaka innan han kom på vad han skulle göra.
När han lossat på pappret i botten av ståbasen kunde han lirka ut den
utan att resten av wellpappen sprack. När han sedan trätt wellpappen
över gubben och tejpat igen botten var han helt färdig. Svetten rann
och han flämtade som en pensionär på väg uppför Eifeltornet. Basen
kastade han i containern som skulle tömmas morgonen därpå. Golvet
skrubbade han rent med den illaluktande moppen från städförrådet.
När han gick för dagen stod paketet på vagnen.
Grinig, gnällig, snål, död och paketerad. Ståplats till Sydney.
