Nu har vi repat tillsammans sen december. Dansat, sjungit och tränat repliker. fram och tillbaka och ut och in, och om och om igen. Vi har tragglat och pratat kläder, målat kulisser, beställt rekvisita och testat skor och peruker. Lånat hattar av varandra och sufflerat. Nu är det dags för mig att släppa rodret och låta skutan flyta av sig självt.
Mitt jobb sträcker sig fram till premiären, sen har jag jobbat klart. Gänget är fullt kapabla att klara sig själva och det ska bli så kul att få ta steget vidare ikväll med ljud. Det blir en helt annan föreställning och de som står bakom och väntar på att gå in, hör plötsligt när dom ska in. Annars har de fått stå och tjuvkollat i dörren, haha.
Det blir automatiskt en skärpning som infinner sig sista tiden. Det är som att alla plötsligt inser att det är allvar nu. Det är som om en hinna av fokus landar över gänget och alla tar sitt yttersta ansvar.
Givetvis kommer jag att besöka gänget och se en och annan föreställning, men inte alla. Nu börjar jag planera inför hösten.
Jag har aldrig lyckats få till det med dans! 😛
Sv: Det är en långhårig schäfer, men han har blivit rakad för att bli smidigare under sommaren 🙂
Fin hund! NJa, dans får man öva på, som allt annat!
Så roligt! Duktig du är 🙂
Tack Annie!