Tony log när han återigen startade bilen och satte ner katten på
passagerarsätet. Han hade ingen aning om hur katten kommit in i
hans bil. Kanske genom fönstret han glömt stänga. Det spelade ingen
roll. Hon kunde gärna få följa med honom hem och få en skål med
grädde. Det var inte tal om att släppa ut henne i det här ruskvädret.
Katten lade sig tillrätta och Tony svängde ut på vägen. Han hörde
henne spinna och njöt av lugnet som katten omgav sig med. Stressen
och ilskan hade släppt. Det snöblandade regnet ökade och sikten var
om möjligt ännu sämre än när han lämnade Katrineholm. Precis innan
han kom till Baggetorp sprang det två stora älgar över vägen. Han
hann precis sakta ner och såg de två konungarna från skogen springa
ner i diket och in bland träden. Deras kronor var gigantiska och de
hade, trots sin storlek, en majestätisk kropp. De måste väga åtskilliga
hundra kilo. Hade han kört fortare hade åtminstone den ena legat på
hans motorhuv. Det var precis som om katten hade agerat skyddsängel.
Efter ett djupt andetag lade han i tvåan och fortsatte.
Tony sträckte ut sin vänstra hand för att klappa den. Sätet var tomt,
men fortfarande varmt. Hade katten redan hunnit hoppa till baksätet?
Hon kanske hade blivit rädd när han bromsade in. Han blev alldeles
förvirrad och försökte få syn på henne i backspegeln. När han än
en gång kände med handen på sätet var det enda han fann ett smalt
halsband. Ett rött halsband med en bjällra på. Han tittade närmare på
halsbandet och såg ett namn på insidan. Det stod; Vacker.
