Varför blev det alltid så här? Tjat och gnat och osämja. Han suckade
tungt och skyndade sig in i bilen. Dörren åkte igen med en smäll och
vindrutetorkarna jobbade för högtryck när Tony backade ut på gatan.
De hade försökt komma överens länge men efter den här kvällen hade
han bestämt sig för att det var slut. Det kändes på ett sätt befriande
samtidigt som han fortfarande skakade av ilska. Käkarna var sammanbitna
och han höll på att köra över en svart katt som passerade
bakom bilen. När han tvärnitade studsade huvudet mot nackstödet
och han blundade hårt några sekunder innan han lade i växeln. Den
svarta katten påminde honom om hans mormors katt. Vacker, som
mormor döpt henne till, blev sexton år och hade varit hans ögonsten.
När Vacker dog hade Tony varit otröstlig i flera veckor.
Regnet piskade och han ökade hastigheten på vindrutetorkarna
och svängde ut på Vingåkersvägen. Trafiken var tät och han låg tätt
bakom en gammal Fiat som segade sig fram. När han passerade förbi
gamla Scania förvandlades regnet till snöblandat. Tony strök sig över
håret och tittade hastigt i backspegeln. Något svart skymtade förbi.
Han vände sig hastigt om samtidigt som ett starkt ljussken uppenbarade
sig i mötande körfält.
En långtradare vinglade över mittlinjen och Tony fick väja. Troligtvis
en chaufför som sovit för lite. När bilen väl kommit upp från
vägrenen syntes det något svart i baksätet igen. Med ett krampaktigt
grepp om ratten växlade han ner och svängde in på en busshållplats.
Plötsligt hörds ett svagt jamande. Var det en katt i bilen?
”Kom lilla kissen.” Tony försökte locka fram den utan att lyckas.
Inte förrän han gick ut ur bilen och öppnade bakdörren fick han syn
på den. En smal vacker honkatt. Hon liknade Vacker.
”Hur kom du in i min bil? Lilla vännen, inte ska du sitta här.”
Vilket mysterium. Vad hände där? Trodde att han skulle åka ner i diket.
Allt kan hända….