Ibland drabbas jag av en enorm skrivlust. Idéerna bara rullar ut från hjärnan, sprider sig i generna och letar sig ner till fingrarna som förhoppningsvis landar på tangentbordet. Imorse var det så. Vaknade tidigt och bara slog upp datorn. Skrev 2 korta berättelser i ett nafs. Kändes jättebra!
Jag brukar låta berättelserna vila en dag eller 2, sen går jag in och rättar stavfel och korrigerar lite annat. Men jag är rädd för att ändra för mycket. Om jag börjar radera och skriva om blir det oftast mycket sämre än det var från början. Det är som om jag vill skriva något nytt.
Så har det alltid varit för mig. När vi hade uppsatsskrivning i aulan under skoltiden, kom jag snabbt på vilket av de, vanligtvis 10 ämnena, som jag ville skriva om. Sen skrev jag. Från början till slut. Inga omskrivningar och inget sudd. Såvida jag inte skrev fel då.
Jag hade bra fantasi redan på den tiden och orden bubblade ur mig. Jag fattade aldrig vad man skulle ha kladdpappren till, jag skrev rent från början. Och jag älskade det.
Och det kanske var det som gjorde att jag fick bra betyg i svenska. Jag älskar fortfarande att skriva och renskriver fortfarande inte. I alla fall inte när det gäller korta berättelser. Är det en längre novell eller en bok blir det givetvis annorlunda.
Hur gör ni? Skriver ni om mycket?
Jag skriver om jättemycket (inte renskriver), vare sig det är en hel roman, novell eller kortare texter. Skriver helst inte för hand. Det blir alldeles för kladdigt med alla ändringar. Ibland blir slutresultatet ett helt annat än jag trodde från början.
Fast jag stavar sällan fel (men slarvfel blir det). Det är andra ändringar i texten. Jag byter ut ord, flyttar textsjok, ändrar ordens ordning, tänker om vad gäller dialog eller löpande text etc.
Man ska göra på det sätt man gillar!!
Jag skriver om och skriver om. Men det finns även en gräns för mig. För det kan bli för överredigerat och då texten tappar det där som fanns i början.
Alla sätt är bra.
Ja, alla sätt är bra, man ska hitta sitt eget!
Hej Eva och Pia! Dock svårt att veta var gränsen går och det blir överredigerat. Om jag det visste … I wish ;-).
Ingen som vet, ingen som vet… knappt lektörerna heller.