Ja, så enkelt kunde livet vara när vi var små. En lunch med en väninna och snack om hur det var förr. Ska du med ut och cykla, kunde innebära en improviserad tur på cykel utan något egentligt mål. Enkelt, kul och billigt. Ingen prestige, bara ut i friska luften.
När mamma sa att vi skulle äta klockan 18,00, då var man hemma klockan 18,00. Ingen mobil, inga sms, inga pm. Titta på armbandsklockan och bara kör. Puttersmälla och skjuts på pakethållaren, grusvägar, brännässlor och smultron vid vägkanten.
Ingen cykelhjälm, inte EPA-traktorer eller 4-hjulingar. Cykel med bockstyre och träskor. Doft av maskrosor och nyklippt gräs. Palla plommon hos grannen och slira i gruset på väg ner till Kråkudden. Lyckliga skratt och skrubbsår på knäna.
Vart tog allt vägen?
