Man känner direkt när det går tungt, det gjorde det idag. Kanske för att jag tryckte i mig en laxplanka i lördags kväll… Eller inte. Jag åt ordentligt igår i alla fall. Och jag sov som en stock, vaknade bara kort när tidningsbudet kom vid 3-tiden.
Mat och sömn är viktigt och även om de 2 komponenterna är ok så kan det gå trögt i alla fall. Ibland är kroppen rolig. Några av mina bästa löpartider har jag fått efter bara en halv kopp kaffe på landet… Hur tusan gick det till?
Psyket bör vara med också. I lördags fick jag spontan feecback från en tjej på gymmet som stod på cross trainern. Du har pannben, sa hon när jag klev av efter 1 mil. Det var så gött att höra och jag kommer att minnas de orden länge. Det är sång man behöver när det går trögt!
Heja alla ni därute som tränar och sliter på!
