Det blir som en andra familj, eller som just en familj, för mig som inte har någon. Gänget på gymmet är ungefär detsamma. Man hejar, frågar om det går bra, skrattar lite och säger, kör hårt. Lite pepp sådär mellan seten.
Idag blev det 5km löpning på löpbandet. Jag har fortfarande (!) inte sprungit ute. Längtar efter både fågelsång och att få höra porlande bäckar och gnäggande hästar. Att känna naturens dofter när det blommar är en energikick och den är lika häftig varje vår.
Att springa på asfalt betyder hårdare underlag. Löpbandet är väl inte så mjukt i sig men det är lite bättre än asfalten. Jag brukar ta ett par kortare sträckor när jag startar utomhus. Vem vet, det kanske blir utespring i helgen?!?
