Jag minns mina egna premiärer under årens lopp. Den första 1986 då jag medverkade i Katrineholms Nyårsrevy. Sen har det rullat på och jag har ungefär 500 föreställningar i bagaget i olika uppsättningar. Musikal, operett, fars och sånglustspel. När jag gick över till att regissera för några år sen tyckte jag det var superkul, men det finns en del jag saknar.
Att stå vid scenkanten och vänta på sin entre, att byta om i logen och hjälpa varandra med myggor, dragkedjor och kragar. Att känna pirret i magen innan föreställningen. Och att vara en del av gänget vid uppsjungning och soundcheck. Nu sitter jag på en bänk och tittar på och saknar det som bara den.
Men på sätt och vis vet jag att jag är en del av gänget i alla fall och att många av oss kommer att jobba ihop framledes också. Tur det!
