Ikväll var jag på premiären av HC Andersens pjäs, Reskamraten i Vingåker
Till vänster ses Thomas och Johanna Widen som spelade, sjöng och hade komponerat musiken. Lagom mycket musik för både barn och vuxna men jag saknade någon mer tempolåt.
Enkla klädbyten på barn och vuxna fungerade alldeles utmärkt.
Mia Poppe, svartklädd, hade regisserat stycket och det funkade jättebra med scenen och de uppställda delarna framför scenen. Tror att man använt en golframp som det gicks uppför och nerför på. Smart!
Två enkla scenbyten med snitsig dekor. Det viktiga är inte att det är pråligt och påkostat utan att barn får stå på scenen med vuxna, lära sig agera, sjunga och dansa. Det är känslan som ska styra och kärleken till teater.
Smart att blanda vuxna skådisar med barn. Det blir lite mer struktur och ordning och barnen får lära sig samarbeta med andra åldersgrupper. Jag minns när jag 1998 började på Arbis i Norrköping. Man såg upp till dom som var äldre och tog åt sig av deras kunskap.
Handlingen då; Prinsessan blev lyckligt gift eftersom Reskamraten tjuvlyssnat på hennes möten med Trollet. Trollet talade om för henne vad hon skulle säga att hon tänkte på, när friaren Johannes, fick frågan. Han svarade rätt alla 3 gångerna och fick då gifta sig.
Reskamraten betalade tillbaka en skuld till Johannes som köpt loss honom då han låg i en säck. Vänskap och ärlighet varar längst.
En jättefin föreställning som jag verkligen hoppas att man tar sig tid att se. 65 minuter gick ganska fort och det tyder på att det var bra.
