Smärtan kom plötsligt. När hon stannade till la hon handen på axeln som för att känna efter om det satt kvar. Givetvis gjorde den det. Men det kom en molande värk ganska omgående, det strålade ut längs med armen. Hon grimaserade och såg sig omkring. Det kändes som om hon satt fast i ett spindelnät. I mitten. Tröjan blev fuktig under armarna och när hon blundade kände hon att det började snurra. Alla sprang omkring utan att stanna. Som spindlar med åtta ben. Hungriga efter något som de aldrig fick. Den ena med längre ben än den andra. Fanns det ingen bänk i närheten? Där. Stegen var tunga och hon rörde sig som i slow motion innan hon landade på bänken med ens duns. Eftersom det hade regnat i tre dagar blev hon lika fuktig i baken som under armarna. Dags att köpa en Trisslott?
Mannen som sprungit på henne hade redan förvunnit in i den grådaskiga kontorsbyggnaden med sin exklusiva portfölj och sina Gucci-skor. Han hade aldrig reflekterat över hennes existens. Var hon osynlig eller? Nu började axeln värka. Hon lutade sig bakåt och kände något fuktigt smeta ut sig vid ryggslutet. Hon vände sig om. Fiskmåsen hade ätit blåbär. Tröjan var ny. Den var ny. Och lite dyrare än vanligt. Det blev inget över till en Triss-lott den gången.
