Smärtan kom som ett vasst spjut. När hon stannade till lade hon
handen på axeln som för att känna efter om det satt kvar. Givetvis
gjorde den det. Men det kom en molande värk ganska omgående, det
strålade ut längs med armen. Hon grimaserade och såg sig omkring.
Handflatan var fylld av blod och det kändes som om hon satt fast i ett
gigantiskt spindelnät. I mitten. Omgiven av kladdiga trådar som närmade sig henne en efter en. Tröjan blev fuktig under armarna och när
hon blundade kände hon att det började snurra. Alla sprang omkring
utan att stanna. Som spindlar med åtta ben. Hungriga efter något som
de aldrig fick. Den ena med längre ben än den andra. Fanns det ingen
bänk i närheten? Där. Stegen var tunga och hon rörde sig som i slow
motion innan hon landade på bänken med en duns. Eftersom det
hade regnat i tre dagar blev hon lika fuktig i baken som under armarna. Inget trisslottsläge.
Mannen som sprungit på henne hade redan förvunnit in i den grådaskiga kontorsbyggnaden med sin exklusiva portfölj och Gucci-skor.
Han reflekterat inte ens över hennes existens. Var hon osynlig eller?
Nu började axeln värka ordentligt. Hon lutade sig bakåt och kände
något fuktigt smeta ut sig vid ryggslutet. Hon vände sig om. Fiskmåsen hade ätit blåbär. Tröjan var ny. Den var ny. Och lite dyrare än
vanligt. Det blev inget över till en Triss-lott den gången.
Snett över gatan satte kioskinnehavaren upp flaggorna vid dörren.
Nya löpsedlar spydde ut krig, skottlossning och översvämningar.
Mannen med rullator hejade glatt på ägaren och lämnade jämna
pengar vid disken innan han tog en tidning i stället. Hon reste sig
upp och kände hur byxorna satt som fastklistrade i baken. Stegen
såg konstlade ut när hon gick mot kiosken. Som en spindel ungefär.
I behov av en rullator. När hon passerat över gatan kändes det som
någon duschade hennes ben med kallt vatten. Mercan försvann ur
hennes synfält när den svängde runt gathörnet. Hon hann inte ens se
en skymt av registreringsnumret. Efter ett djupt andetag fortsatte hon
att gå.
”En trisslott tack.” Leendet var stelt och hon huttrade när hon beta-
lade lotten. På väg ut tappade hon plånboken och mynten rullade in
under disken. Kioskägaren fick inte fram dem och hon bestämde sig
för att strunta i det. Vem brydde sig om två guldtior egentligen? Ivern
att skrapa tog över. Den gula lotten gjorde henne på gott humör och
hon nynnade när hon tog sig ut ur kiosken. Tonerna var falska och
en dam som gick förbi passade på att blänga. Hon orkade inte bry sig.
Varför skulle inte hon kunna få vara lite glad? Sken inte solen lite där
bakom regnmolnen? Oj, där gick ena nageln av. 50 000 stod det på tre
ställen nu och… vänta lite nu… 50 000?!?
Hon flög som en fjäder och landade som en sten. Blodet spred sig
likt en solfjäder runt hennes huvud och benen hamnade i en konstig
vinkel. När föraren kom ut och lade fingrarna på hennes hals, suckade han djupt. Han såg sig omkring, öppnade hennes hand, tittade på
lotten och stoppade ner den i sin ficka. Plötsligt händer det.
