”Kan ni lyssna ett ögonblick. Jag har fått ett sms från Thorbjörn.
Han vill hoppa av.” Bengt stirrade ner i sin mobil precis som om han
trodde att den skulle svara honom. Han sjönk ner på stolen och suckade
djupt.
”Jag förstod det, han har varit ur lag hela hösten. Efter skilsmässan
är det inget som har funkat i hans liv. Kanske bra med en paus.” Bea
tyckte det var skönt att han inte ville medverka. Hon hade tröttnad på
hans sexanspelningar och sena ankomster. ”Albin, var har du spelat
teater förut?”
”Jag har spelat mycket i min ungdom. Flera olika roller. Sedan har
jag sett många föreställningar.” Han strök sig över det silverfärgade
håret.
”Jag måste fråga dig en sak Albin. Under rådande omständigheter
undrar jag om du möjligtvis har lust, och framförallt tid att spela
rollen som Harpagon? Eftersom Thorbjörn…”
”Självklart. Jag ställer upp.” Albin tog en klunk kaffe och såg på
Bengt som sekunden efter kastade sig om halsen på honom.
”Tack snälla du. Du kommer som en skänk från ovan.”
Bea, som spelade Harpagons dotter Elise, hoppade av lycka och
några minuter senare var de igång med repetition av akt 2. När de var
klara för dagen samlades de på scenen och bestämde tid för fotografering
dagen efter. Affischer och program skulle tryckas så fort som
möjligt. Veckan efter skulle den lokala pressen göra ett reportage och
sedan var det hög tid att kolla scenkläder.
När Albin lade sig den kvällen kunde han inte somna på flera
timmar. Euforin snurrade som en karusell i hans inre. Till och med
Jasper var pigg. Drömmen hade äntligen gått i uppfyllelse. Han hade
spelat både Hamlet, Doktor Glas, Bruscon i Teatermakaren och flera
andra roller som han älskat. Men Harpagon hade alltid varit hans
drömroll. Den girige mannen som älskar pengar över allt annat och
samtidigt passar på att förpesta tillvaron för sin omgivning. En utmaning
utöver det vanliga.
