Gungstolen knarrade hemtrevligt och han lutade sig tillbaka. Sittdynan
hade blivit platt med årens lopp och det kändes som han satt
direkt på träet. Nu var ljuset bara framme några timmar varje dag och
om en vecka skulle vintersolståndet komma. Egentligen brydde han
sig inte så mycket om tiden längre. Den kom och det fanns, det gick
och den försvann. Katten Jasper hoppade upp i hans knä och slickade
hans hand.
”Lilla gubben, nu trivs du. Tror du vi hinner äta innan de kommer?
Klockan är snart fyra.”
Katten fick ligga kvar i gungstolen medan Albin gick bort till kylskåpet
och tog ut en burk köttsoppa. Hungern hade avtagit de sista
åren men han höll igång på dagarna och kände sig frisk. Det var huvudsaken.
Städning av salongen, foajén och logerna var hans huvuduppgifter.
Ibland hjälpte han till att måla lite kulisser.
När han värmt soppan på spisen och gett Jasper lite mat och mer
mjölk tog han fram manuset. ”Den girige”, var årets uppsättning.
En av Moliéres bästa föreställningar, tyckte Albin. En drömroll. För
många år sedan hade han varit aktuell för rollen men på grund av
teaterns ansträngda ekonomi det året, kom de inte ens igång med
repetitionerna. Det gjorde att han tappade lusten att spela under lång
tid framöver. Nu kände han att det var dags igen. Tiden var mogen.
”Nej Jasper. Låt bli soppan, den är min.” Albin lyfte ner katten från
köksbordet och hämtade en sked från kökslådan. Han sörplade och
njöt av den salta smaken. ”Hör du, nu kommer de första. Vad tidiga
de är.”
En trappa ner anlände de första av dagen skådespelare. Bengt och
Lelle. Alltid först på plats. Lelle drog igång kaffekokaren och Bengt
stampade med kängorna för att bli av med snön.
”Har du kopierat ett ex av manuset till ljudkillen?”
”Japp, fixat. Tror du Thorbjörn kommer ikväll eller? Att bara sticka
så där, det är inte klokt. Ansvar, vad är det liksom?” Bengt tog av sig
mössan och hängde jackan över stolen i fikarummet.
