Jag har alltid gillat päron. Är dom lagom mjuka är det riktigt gott att ta ett som mellis. Jag googlade och fick fram lite fakta om denna frukt. Håll till godo.
Päron har odlats i över 3000 år. Odlade och förädlade päronsorter infördes från Asien till Europa för drygt 2000 år sedan. Först till Grekland, sedan till Italien. Till Sverige kom päron för första gången på medeltiden. De åts då för det mesta som insyltade eller torkade.
Päron innehåller nyttigheter som kalcium, magnesium, fosfor, kalium, betakaroten och folsyra. De har dessutom en hög jodhalt vilket är bra för sköldkörtelfunktionen. Päron innehåller också pektin och fibrer som stimulerar tarmen. Ett päron har dubbelt så mycket fibrer som ett lika stort äpple.
Päron som ska stekas, grillas eller kokas in i kryddig lag ska ha en del tuggmotstånd kvar. Därför ska de inte vara helt mogna. De fullmogna, söta päronen passar bäst i dessertpajer, kakor, sallader och som gott komplement på ostbrickan. Även choklad och lingon går bra bra ihop med söt päronsmak.
Det finns över 100 olika päronsorter i Sverige. Bland de vanligaste är Conference, Williams, Bosc, Forelle, Packhams Triumph samt Carola – framtagen på Balsgård utanför Kristianstad i Skåne och namngiven efter den kända schlagersångerskan Carola Häggkvist.
Päron är nära släkt med äpplen men har kortare hållbarhet, cirka två veckor i kyl. De plockas omogna och mognar på två till tre dagar i rumstemperatur. Päron mognar ännu fortare om de läggs i en papperspåse tillsammans med ett äpple. Äpplet innehåller nämligen en gas som snabbar på mognadsprocessen.
Mellan 600 ton och 1000 ton päron odlas kommersiellt i Sverige per år. De säljs i butikerna mellan september och november. Då har päronfantasterna högsäsong. Resten av året får de hålla till godo med importerade päron i affärernas fruktdiskar.
