Skogen liknade ett svart hål. Det enda som syntes var de svajande trädtopparna. Granarna kastade ner en och annan kotte med jämna mellanrum och en uggla hoade på avstånd.
Parkeringen mellan skogen och skolan var tom så när som på rektorns rostiga Saab. Den brukade stå kvar när alla andra gått hem. Några av eleverna stod vid cyklarna och röken från deras snattade cigaretter steg upp mot den grå himlen.
”Titta där kommer han.” Tobbe spottade och det stänkte i vattenpölen. De andra ställde sig bakom honom. Likt en armé av trogna soldater. Redo att anfalla när ledaren gav tecken.
Lukas stannade upp och kände hur hjärtat hamrade i bröstet. Det kändes som om lungorna krympte när han såg dem. Han ville vända sig om och springa. Bort från plågoandarna och skitskolan som han tvingades gå till varje dag. Ångesten grävde ett hål i hans hjärta och själen blev gråare för varje dag. Ryggen blev krummare för varje sekund och snart skulle han se ut som ringaren i Notre Dame.
”Vart ska du då? Skulle inte du fixa cigg åt oss?” Tobbe gick fram mot honom och blåste ut röken som lade sig som en mask runt Lukas ansikte.
De andra skrattade när hostattacken kom. När tårarna trängde fram fick han en knuff som gjorde att han föll rakt ner i vattenpölen. Knät på jeansen fick ett hål och han kände en brännande smärta i högerhanden. Blodet droppade ner på jeansen när han reste sig upp.
”Har du cigg eller?” Tom blängde på honom med händerna i fickorna och en nonchalant blick.
”Nej, jag har inga cigaretter.” Lukas backade och började springa över parkeringen. Han snubblade på skosnöret men fick fart igen eftersom någon kastade en sten mot hans huvud. Smärtan fick honom att grina illa men benen trummade vidare. Han sprang mot den mörka skogen.
”Han springer in i skogen.” Tom stirrade på Tobbe.
”Ja vad fan, det är väl skit samma. Jag ska ha tag i den jäveln.” Tobbe puttade till Tom och började springa.
Ugglan hoade starkare och vinden tilltog. När regnet piskade mot deras ansikten och en blixt spred sitt ljus över himlen stannade alla killarna. Skogens mörker hade omslutit Lukas och ingen såg vart han tagit vägen, trots den röda jackan.
”Ska vi gå in här?” Anton backade men tordes inte gå tillbaka innan han fått klartecken av Tobbe.
”Vad fan, bete dig inte som en räka nu. Vi ska klå honom. Vad nu då?”
Tobbe hade fastnat med sin fot vid en rotvälta och kängan gick sönder när han försökte dra sig loss.
”Stick efter honom, jag kommer snart. Stick nu då.” Han viftade med armarna och tappade balansen när killarna sakta började röra sig in i skogen. Det var som om någon drog in dem. En osynlig hand som sköt fram dem mot den lilla tjärnen som låg bakom stenpartiet.
Grankvistarna rispade deras ansikten när de tog sig fram. Ugglans hoande skrämde Jögga och han backade in i Anton. Deras hala kängor tappade greppet och de föll ner i tjärnen.
Skriken ekade när det kalla vattnet omslöt deras tunna kroppar.
Kylan gjorde dem handlingsförlamade.
När Tom sträckte sin hand mot kompisarna kände han hur han sakta gled ner från stenen och själv landade i det grumliga vattnet. Det plaskade till när han landade och en kallsup fick honom utslagen. Han hörde inte hur Tobbe skrek när granen gled tillbaka i sitt ursprungliga skick och rotvältan försvann. Det sista han såg innan han försvann ner i dyn var Lukas som stod vid sidan av tjärnen med en stor kantarell i handen.
Jöggas keps låg några meter bort i en myrstack. Den rörde sig mot toppen och skulle snart pryda stacken likt julstjärnan på en gran. Men utan julstämning och elegans.
Lukas promenerade sakta ut ur skogen. Tittade upp mot den gamla eken där ugglan satt.
Den hoade ett par gånger och Lukas vinkade och gick ut ur skogen med ett leende på läpparna. Handen ömmade men han brydde sig inte. Lättnaden spred sig i hans kropp och när han kom ut på parkeringen hade solen kommit fram.
