Han kunde inte slita blicken från fönstret. Den tunna nylongardinen
dolde hans ansikte där han satt ihopkrupen på sin lilla fåtölj. Krampen
i benet var plågsam men han kunde bara inte flytta på sig. Något
måste vara fel. Varför tände hon och släckte hela tiden. Varför kom
det så konstiga ljud? Och varför sprang hon omkring och viftade med
armarna?
Huset han bodde i var nybyggt och från hans vardagsrumsfönster
hade han tidigare kunnat spana ut över den grönskande granskogen.
Nu stod det ett beige hus på andra sidan gatan. Det skymde all tänkbar
utsikt. I början hade Greger varit sur över det att han knappt gått
fram till fönstret. Men numera hade han upptäckt att det kunde vara
lika roligt att spana på grannarna som på de eventuella rådjur som
dök upp i skogsbrynet.
