”Jag också.” Han såg på henne med en lång blick och trampade nervöst där han stod. Sen sa han hejdå och vände på klacken och gick.
Hejdå, bara sådär. Sara som velat fråga honom om numret, träffa honom igen och ta en fika. Eller bara kyssa hans underbara läppar och fortsätta se in i hans ögon. Känna hans armar om sig och lukta på rakvattnet och… Oj, så får man inte tänka. Det snurrade till i skallen och hon kom tillbaka till verkligheter.
Nu satt kläderna som klistrade på kroppen och det smackade från skorna när hon gick. Det skulle inte bli lätt att visa sig från sin bästa sida direkt. Hon slängde igen bildörren och undrade för en sekund om hon skulle ställa in mötet. En annan dag, en lagad bil och torra kläder skulle kunna göra underverk. Nej, det var lika bra att åka. Intervjuaren kanske var lika blöt som hon. Sara tittade länge i backspegeln efter hans bil när han åkt. Vilken charmig kille det var. Varför träffade hon aldrig någon sådan? Nu hade hon varit singel i snart två år medan hennes väninnor dejtade hej vilt. Sara kände mest ångest inför framtiden och rös vid bara tanken att sitta där själv i framtiden medan alla hennes väninnor tjattrade om barn och blöjor och bröllop. Nåja, en sak i taget, tänkte hon och åkte bort till caféet. Parkeringsplats fanns precis utanför och gratis var det.
Hon ruskade lätt på kappan och tog en snabb sväng bort till toaletterna för att snygga till sig så gott det gick. Uhh, det var ingen kul syn. Hon försökte puffa upp håret och torkade sig med några tunna papperservetter. Det får gå som det går tänkte hon när hon kastade servetten i papperskorgen och gick ut från toaletten.
När hon kom ut i själva caféet blev hon stående och bara stirrade. Där stod killen som hon krockat med. Han höll precis på att ta av sig sin våta jacka och rättade till sin kavaj. Vad betydde detta? Vad skulle hon göra nu? Gå fram och säga hej eller bara glida iväg mot kassan och köpa kaffe?
Innan hon bestämt sig höjde han sin blick och fick syn på henne. Han log och hon kände med ens att en värme spred sig i den kalla kroppen. Hon kunde inte göra så mycket mer än att gå fram till honom och hälsa. Det var inte läge för något annat.
”Hej. Vad gör du här?” Hon sträckte fram handen och han tog den.
”Jag ska ha en anställningsintervju.”
Plötsligt förstod han att det var henne han skulle träffa och hon förstod att det var honom hon skulle träffa. De skrattade så högljutt att de andra kafégästerna vände sig om och tittade.
