Birgitta ringde och höll kontakten med kvinnan och när de skulle starta ett soppkök så var vi de första att anmäla oss att hjälpa till. Både Birgitta och jag var bra på att laga mat och vi kokade flera liter soppa i det trånga utrymmet som fanns.
Tallrikar och skedar hade vi fått till skänks och det fanns enklare fikabröd dagen till ära. Vi bar bord och kokade kaffe, bar tallrikar och plockade upp bullar, slevade upp soppa och pratade med människor som vi aldrig annars kom i kontakt med.
När dagen var slut var även Birgitta och jag slut. Vi var sju stycken som hade hjälpts åt men hade säkert behövt vara det dubbla. Soppköket blev en succé och många förbipasserande passade på att skänka en slant till verksamheten.
Birgitta och jag var glada över att vi hade vågat ta kontakt med organisationen och att vi hade fått lite nya intressen som kändes mer meningsfyllda än shopping och vindrickande på balkongen. Givetvis tar vi oss ett glas ibland men shopping av saker vi inte behöver har vi slutat med.
Vi har berättat om vårt arbete för några väninnor och nu till helgen så ska vi få ytterligare hjälp. Det har kommit in både kläder och skor och det kommer att bli soppkök på ett ställe till. Människor vill hjärna hjälpa till både vad det gäller pengar, insamlingar och arbete. Ju fler vi blir som ställer upp desto bättre.
Birgitta och jag har fått en idé om att öppna en second hand i lokalen bredvid och vi håller på att förhandla med husägaren. Det ser ljust ut och går allt enligt planerna så har vi en fräsch butik som komplement till soppköken. Om någon hade frågat oss för ett par år sen om vi skulle stå i ett soppkök hade vi bara skrattat. Nu ligger vårt engagemang på en helt ny nivå. Det känns riktigt bra.
