Min väninna Birgitta och jag hade alltid levt det glada livet. Dagarna var fyllda av shopping och inbjudningar till olika tillställningar. Vi satt på restauranger och åt gott och reste på härliga weekendresor. Men en dag fick vi oss en tankeställare.
Vi hade som vanligt varit och handlat och tagit en lång fika på stan. Nu var vi på väg hem till mig för att sätta oss på balkongen och ta ett glas vin. Det var när vi passerade porten innan min som vi fick syn på henne. En kvinna utan skor och med en smutsig klänning. Både Birgitta och jag blev stående en stund och när hon sträckte fram pappersmuggen från hamburgerkedjan kunde vi inte göra annat än att lägga i varsin sedel. Sedan fortsatte vi hem till mig.
På balkongen började vi prata om kvinnan och vi var rörande överens om att vi ville göra något. Jag tittade på mina kassar som var överfulla med kläder som jag egentligen inte behövde. Ett styng av dåligt samvete kom över mig och jag skämdes över min lättja.
Dagen efter gick både Birgitta och jag ner till lokalen vi passerat flera gånger men aldrig brytt oss om. Vi blev stående en stund utanför och tvekade. När dörren öppnades och en kvinna tittade ut och hälsade på oss gick vi in. Hon jobbade för en organisation som hjälpte hemlösa med både mat och kläder.
Vi blev bjudna på en kopp kaffe och en kaka och hon berättade om verksamheten som funnits där i över tio år. Birgitta och jag skämdes nästan över att vi bara gått förbi utan att ens tänka på att det var en organisation som var i stort behov av hjälp. Vi blev intresserade av att hjälpa till båda två.
Sagt och gjort. Garderoberna vårstädades på både kläder, skor och väskor. Vi skrattade gott när vi såg hur mycket vi hade handlat de sista åren. Vissa plagg var inte ens använda och vi lovade varandra att bara köpa det vi verkligen behövde fortsättningsvis.
Vi fick åka i fyra omgångar för att lämna allt och kvinnan som tog emot blev överlycklig. De var vana att ta emot kläder men kanske inte så mycket och av så god kvalité. När vi åkte därifrån så kändes det riktigt bra. Men vi ville göra mer.
