När Allan hittade rätt adress blev han stående utanför på gatan en lång stund. Familjens katt smet in genom kattluckan med något i munnen. Att döma av farmors skrik, var det en mus. Han såg barnen som kom inrusande i köket, han såg pappan ragla ut på verandan och fara ner i snön nedanför trappan. Sekunden efter kom frun ut och kastade en resväska på mannen. Allan såg skjortor och byxor landa i snön, alltmedan mannen kröp längs den skottade trädgårdsgången. Sedan slogs dörren igen och farmor kastade en skål i köksgolvet. Det kanske var prinskorvarna. Han hörde smällen när vitrinskåpets glas
krossades och när dottern kom ut genom dörren med jackan i handen och ropade att hon minsann skulle sova hos Krille och aldrig mer ville fira jul med sin värdelösa familj, började han backa in i bakom häcken.
Han funderade på vad han skulle ta sig till. Han hade ju ett jobb att göra, leverera julklappar. Killen med plogen körde förbi en gång till och efter honom stannade en taxi. Farmor och farfar kom ut genom ytterdörren och kastade sig in i taxin. Nu var det bara mamman och sonen kvar. Allan kliade sig under luvan och tittade på säcken. Hade han haft ett mynt hade han kastat krona eller klave. Stanna eller försvinna. Precis när han bestämt sig för att trots allt lämna säcken hos familjen kommer mamman ut.
