Allan kliade sig i skägget och kisade med ögonen när snön virvlade runt. Tomtedräkten var tjock och han borde inte frysa, men vinden gjorde att han huttrade. Varför hade han tagit det här extraknäcket? Hade han verkligen så ont om pengar? Eller ville han bara göra en god gärning? Njae, någon god gärning var det knappast tal om. Han behövde pengarna till semestern i februari. Tre veckor i Australien. Där skulle han verkligen inte behöva någon pälsbrämad långrock. Snarare shorts av mindre modell. Om han ansträngde sig kunde han se playan med solstolar och färgglada parasoller. Vackra flickor som serverade drinkar och log. Värmen spred sig i hans kropp och han fick förnyad kraft.
Han vaknade ur sina drömmar när plogbilen dundrade förbi. Kvällspass på julafton var inte vanligt hos snösvängen men den här killen såg varken ut att gilla Kalle Anka eller Karl-Bertil Jonsson. Vändstigen, hur kunde man döpa en gata till det? Nummer 7, han borde snart vara framme.
På Vändstigen 7 spydde pappa Jan ut glöggen på badrumsgolvet. Hans fru skrek i hallen och var högröd i ansiktet. Barnen spelade teve-spel med en volym som skulle kunna överrösta ett av sommarens värsta åskväder, allt medan farmor kröp omkring på köksgolvet och plockade upp köttbullarna som spridit sig när förra årets julklappsskål hamnat i golvet. Från fåtöljen kunde man höra farfars snarkningar. Frågan var hur han kunde sova. Men med en hemlagad cocktail av sömnpiller och en klunk whiskey var allt möjligt.
