Det gjorde ont fast ändå inte. Ett tvång som gripit tag om hennes själ och inte släppte taget. Likt ett tuggummi som suttit under en stol, alldeles för länge. Torrt, tråkigt och livlöst. Höll hon rakbladet i en speciell vinkel blev det en pytteliten solkatt på kaklet. Hon vinklade det och lät katten dansa omkring. I ring, i en åtta, i olika vinklar. Det var blankt och kallt. Nyinköpt för dagen.
Hon vilade ögonen på det och höll det mellan tummen och pekfingret. När hon märkte att hennes ansikte förvandlades till glädje omslöt hon rakbladet med hela handen. De smala armarna slingrade sig runt den bleka kroppen. Bara linnet och trosorna fanns närmare. Resåren var trasigt och troskanten var slapp. Det gjorde ingenting just nu.
Den högra armens sår hade förvandlats till ärr och hade blivit fler under det sist året. Ninna hatade sina armar. Igår hade hon handlat och glömt tröjan i cykelkorgen. Kassabiträdet stirrade mer på hennes ärrfyllda armar än på varorna. Efteråt packade Ninna så fort att hon glömde osten. Hon slängde ner allt i cykelkorgen och höll på att köra på en farbror med rullator vid övergångsstället. Han blängde och hon trampade så fort hon förmådde med de tunna benen.
Egentligen var det inget som var fel. Eller allt kanske var fel om hon tänkte efter. Matten gick sådär, sänkt betyg i svenska, osams med syslöjdsläraren och stulen cykel. Det kunde få vem som helst på dåligt humör.
Men det var inte Ninnas humör det var fel på. Det var hennes kropp. Det var i alla fall vad Ninna tyckte. Hon var för fet. Tittade man noga kunde man se att skinnet på överarmarna sladdrade en aning. Det gjorde det inte på de andra i klassen. Inte på tjejerna på modebloggarna heller. De var perfekta. Men så skulle Ninna aldrig kunna bli. Även fast hon köpt de snygga jeansen förra veckan som kostade tusen kr. Och även fast hon lärt sig att lägga eyelinern sådär perfekt som bara hon kunde. Nästan som modebloggarna. Men hon tyckte inte att det räckte. Hon räckte inte till. Var för ful och för dålig. På allt. Var inte tillräckligt ball helt enkelt. Det hade hon aldrig varit. Det var därför hon skar sig.
Nästa år skulle hon ta studenten och då skulle allt vara perfekt. Men hon visste att det inte skulle bli så. Hon skulle inte vara bland dem som fick de bästa betygen och hade de snyggaste klänningarna. Hon skulle bara vara en blek liten grå mus. Som en dammtuss som krupit fram av misstag.
Blodet såg vackert ut när det spred sig på golvet. Blankt och klarrött. Levande på något sätt, där det rann mellan kakelplattorna på golvet. Efter en stund blev hon mer och mer avslappnad. Vattnet började bli ljummet i badkarlet och hon sjönk djupare och djupare ner. Den tjocka flickan med sladdriga armar, som egentligen var anorektiskt smal och hade det vackraste leende man kunde ha var på väg att somna in. Men hon hade ingen självkänsla, bara en trasig själ. Och blodet droppade längs med badkarlskanten och rakbladet föll ner, mitt i pölen.
