Egentligen var det inget som var fel. Eller allt kanske var fel om hon tänkte efter. Matten gick sådär, sänkt betyg i svenska, osams med syslöjdsläraren och stulen cykel. Det kunde få vem som helst på dåligt humör.
Men det var inte Ninnas humör det var fel på. Det var hennes kropp. Det var i alla fall vad Ninna tyckte. Hon var för fet. Tittade man noga kunde man se att skinnet på överarmarna sladdrade en aning. Det gjorde det inte på de andra i klassen. Inte på tjejerna på modebloggarna heller. De var perfekta. Men så skulle Ninna aldrig kunna bli. Även fast hon köpt de snygga jeansen förra veckan som kostade tusen kr. Och även fast hon lärt sig att lägga eyelinern sådär perfekt som bara hon kunde. Nästan som modebloggarna. Men hon tyckte inte att det räckte. Hon räckte inte till. Var för ful och för dålig. På allt. Var inte tillräckligt ball helt enkelt. Det hade hon aldrig varit. Det var därför hon skar sig.
Nästa år skulle hon ta studenten och då skulle allt vara perfekt. Men hon visste att det inte skulle bli så. Hon skulle inte vara bland dem som fick de bästa betygen och hade de snyggaste klänningarna. Hon skulle bara vara en blek liten grå mus. Som en dammtuss som krupit fram av misstag.
Blodet såg vackert ut när det spred sig på golvet. Blankt och klarrött. Levande på något sätt, där det rann mellan kakelplattorna på golvet. Efter en stund blev hon mer och mer avslappnad. Vattnet började bli ljummet i badkarlet och hon sjönk djupare och djupare ner. Den tjocka flickan med sladdriga armar, som egentligen var anorektiskt smal och hade det vackraste leende man kunde ha var på väg att somna in. Men hon hade ingen självkänsla, bara en trasig själ. Och blodet droppade längs med badkarlskanten och rakbladet föll ner, mitt i pölen.
