Det var först när den varma vattenledningen brände mot hans
rygg som han slog upp sina ögon. Då låg det redan en skalpell och
en apelsin på toalettgolvet. Bengan hals krympte som en ulltröja i 90
grader. När sedan grannen tryckte in apelsinen i hans mun reagerade
han knappt. Det var när skalpellen trycktes in i hans torso som han
försökte frambringa ett skrik. Den gled från axlarna mot bröstbenet
och ner mot naveln.
Grannen dreglade när han såg det vita badkaret bli polkagris färgat.
Andhämtningen ökade och han arbetade metodiskt. När han tryckte
in sina fingrar under Bengans hud och började dra bort skinnet, var
ögonen lika utstående som apelsinen. Bara lite mer röda i nyansen.
Som en blodapelsin. Skinnet gled av. Det fanns inte så mycket rent
kött där. Ögonen drogs mot skinkorna. Gluteus var den största muskelgruppen.
Där fanns köttet.
Bengan försvann in i en dvala och ögonen gick i kors medan grannen
fick till fyra stora, tjocka skivor. Han vägde dem i handen och log.
Potatisgratängen i ugnen kittlade smaklökarna och när köttet landade
i stekpannan sköljde grannen av sig i slasken. Rakvattnet och den nya
vita skjortan kom snabbt på. Sedan tog han de nytvättade jeansen
och såg på sig själv med ett brett leende i hallspegeln medan han drog
livremmen genom hällorna. Ljusen på bordet var tända och dukningen
gick i romantikens tecken med rosenblad utspridda på linneduken.
När Charlotte en kvart senare kom dröjde det inte länge förrän de
njöt av en god middag tillsammans.
”Vad duktig du är på att laga mat. Köttet var mycket väl tillagat.”
Hon log mot honom.
”Snart kommer efterrätten. Apelsin sorbet.” Han log tillbaka och
fingrade på skalpellen som var nerstucken i bakfickan.
