Gamla minnen väcks till liv när jag hittade den här bilden. Min pjäs, ”I ensamhetens korridor”, spelades 2018 och det var superkul. Det blev 2 föreställningar i Katrineholm och sen spelade vi den på ATR:s festival i Södertälje under våren.
Jag har under årens lopp träffat så himla många roliga personer och det är många jag valt att jobba med igen om det har fungerat tidsmässigt. Vi utvecklas tillsammans, skrattar tillsammans och stöttar varandra. Som en riktig teaterfamilj. Underbart!
