Jag blev sittande en stund och gick igenom de manus jag jobbar med nu. Eller rättare sagt, jobbade med. För dom har fått vila ett tag nu och det kan vara bra. Att plocka fram något och läsa det efter ett tag kan göra att man läser det med nya ögon. Man ser konstiga ord, tar bort delar och lägger till en del nytt som man kanske omedvetet har funderat på.
Att låta material vila är alltid bra. Dels är det en pjäs som vi ska ha premiär på i november och dels en liten följetong i form av 4 olika föreställningar för barn med jultema i december. Julmanusen är inte riktigt klara men det är inte så mycket kvar.
Det gäller att storyn håller och att den hänger ihop från föreställning till föreställning. Vad sa dom och vad gjorde dom som driver handlingen framåt? Är det något jag glömt eller sker allt i den ordning jag tänkte mig rån början? Det är en del att ta hänsyn till men det brukar lösa sig i slutänden. Båda föreställningarna ska bli kul att jobba med eftersom de skiljer sig så mycket från varandra.
Manus – ett ständigt levande dokument.
