Bengt gäspade. Kängan var genomsur och det droppade vatten om den. Jackan var stel och gav honom skavsår under armen. Det skulle bli skönt att få ta av sig den. Han avskydde klädseln och kände allas blickar. De höll sig på avstånd, han kände sig som en vandrande cancersvulst.
Bussen gungade och han kände ett lätt illamående. Även dyr champagne kunde ge en rejäl fylla. Maskeraden hade varit lyckad men när han skulle hem fick han inte tag i en enda taxi. Buss var det enda som återstod. Han fick svälja förtreten att bli behandlad som en uteliggare, det var bara några hållplatser kvar. När han kom hem kunde han krypa ner i jacuzzin och sedan somna i Hästensängen.
Annie reste sig, såg på sina vantar och gick mot mannen. Hon log och sträckte fram vantarna. Nu slapp han frysa om händerna. Han stirrade och sträckte fram sin hand som pryddes av en klackring med monogram och en tjock guldring. Annie blev stående ett par sekunder innan hon snabbt hoppade av bussen. Hon skulle aldrig mer döma en man efter kläderna.
