Hon såg honom direkt när hon kom på bussen. Skorna liknade en seriefigurs från en Kalle Anka-tidning. En bov med kängor som glappade framtill. I ett seriemagasin såg det kul ut. Nu såg det bara tragiskt ut. En uteliggare som inte hade råd med hela kängor i november.
Annie undrade om hans sista slant gått till bussbiljetten. Han skulle säkert sitta kvar till sist. Så länge han kunde. Hon gav honom en snabb blick och såg att han satt på sina händer. Tänk om hon skulle ge honom sina nya vantar när hon gick av. Frågan var om hon vågade. Han kanske skulle bli arg, eller förnärmad. Det kunde bli pinsamt.
Hon satte sig snett bakom mannen och hade förväntat sig en unken svettdoft från hans skinnjacka där kragen var borta. För att inte tala om de smutsiga gabardinbyxorna som var för korta. Annie blundade och tänkte på hur lyckligt lottad hon var med sitt nya jobb, sin fina tvårummare och sina moderiktiga kläder. Hon tittade på sina vantar och tog ett beslut.
