Det var killen på våning fem som kom på idén. När han varit i affären och handlat tog han hissen till våning två och ringde på mannens dörr. Det tog en stund innan dörren öppnades och matoset från de sönderstekta äggen spred sig snabbt i trapphuset.
”Nya fiskar.”
”Vad då för nya fiskar?”
Björn kliade sig i huvudet och undrade vad det var frågan om. Han hade inte beställt några fiskar. Men när den unge killen tjatat ett tag släppte han in honom i lägenheten och lät honom släppa ner de två nya fiskarna i akvariet. Om det var någon som ville ge honom nya fiskar var det helt ok. Killen försvann fort och Björn stängde av plattan i köket och slängde upp äggen på en tallrik som legat i slasken sen dagen innan. Lite matrester hade ingen dött av.
Vad han inte såg var när pirayorna snabbt och utan att blinka glufsade i sig hans små guldfiskar. Vad han heller inte såg, var mattkanten. När han snubblade över den och föll ner över akvariet med huvudet före, fick pirayorna ännu mer att glufsa i sig. Och snabbt gick det. Akvariets sjögräs slöt sig som spenat runt hans huvud som snart bara bestod av själva kraniet. Ena armen föll ner i vattnet och blev till efterrätt. En stund senare var det inte mycket kvar av Björn. Det enda som fanns var två stekta ägg, som numera var kalla.
